En modern analys av tomten m.m!
”Midvintercitys betong är hård,
glasbitar gnistra och glimma.
Alla sitta i enslig vrå, på webben i midnattstimma.
Alkisen vandrar sin tysta ban,
snö finns det ingen på fur eller gran,
snö finns det ingen på taken.
Stackars tomten, den kraken!”
Av: Tobson (Baserad på en okänd dikt av Victor Rydberg)
Jaha, så var det snart jul igen! Tiden går nästan lika snabbt som min mormor när hon stövlar till busshållplatsen. Kanske är det därför hon är så välbevarad; för att hon liksom rör sig med tiden, emedans vi andra blir mer eller mindre överkörda av den...
Ja, jag är trött... jag har redan gäspat minst tio gånger den senaste timmen.
Trots det måste jag ta upp några saker jag funderat över i bilen om mornar och kvällar medans jag pendlat mellan Norrköping och Eskilstuna, vilket jag inte rekomenderar att pröva. Inte bara för att det kanske inte finns något tråkigare att göra i den här delen av världen, men även av följande tre anledningar:
Hm... Vart var jag? Jo, jag har funderat lite över några väsentliga delar i vad vi svenskar verkar tycka är en riktig jul och framför allt snubblar mina tankar ständigt in på tomten i egen hög person! Vi nordbor har ju trott på tomten så långt tillbaka någon kan minnas, och denna mytomspunna figur beskrivs då i en aningen annorlunda tappning än den barnen vant sig vid idag... minst sagt...
Tomten var då...
... nästan 8 äpplen hög.
... klädd i naturfärgade slitstarka tyger och en liten grå luva.
... prydd av ett litet blekt skägg i ett väderbitet ansikte.
... en hjälp på gården som upphöll sig i ladan tillsammans med djuren.
... en ganska bister och försynt figur som uppskattade måttlighet.
... en ensam herre som uträttade sina egna ärenden.
... förtjust i, och tog ”betalt” i, risgrynsgröt.
Tomten är idag...
... nästan 80 äpplen hög och 800 hamburgare bred.
... klädd i en glättig röd utstyrsel med vita brämmar och en stor röd luva med vit boll... vit boll!?
... prydd av ett gigantiskt vitt skägg i ett glansigt, rosigt ansikte med plommonkinder.
... olovligt inne i folks hus och placerar ut paket med okänt innehåll till barnen, eller snarare till de barn han egenmäktigt väljer att inte diskriminera bort för ”olydnad”.
... ett vräkigt, ständigt skrattande mediakreatur som råmar ”konsumera” till alla barnens hjärntvättade föräldrar som på kommando rycker fram sina kreditkort och ja... konsumerar.
... en pluffsig herre på täppan i sin fabrik driven av dvärgar, förövrigt belägen i nordpolen där inga lagar, fackförbund för dvärgar eller kollektivavtal finns!
... förtjust i barn och kontanter, men tar numera även kort med 5 kr i avgift.
Mina funderingar kretsar kring vad fan som hände med tomten på vägen från då till nu? Om jag inte visste bättre skulle jag tro att han finns på Toy´s R Us lönelista.
japp, det är jul igen. Härligt! Nu kanske ni tycker att jag är en riktig julstämnings-marodör och det stämmer förmodligen, men mest av allt är jag en objektiv (jo, förmodligen) juletidsanalytiker. Det jag förmedlat i denna blogg ikväll är bara att ha ett sunt förhållningssätt till tomten... och jag har inte ens börjat med julgranen... Vem fan kom på att man skulle släpa in ett bökigt träd i vardagsrummet till jul...?
GOD JUL & GOTT NYTT ÅR! :)
/ Tobson
glasbitar gnistra och glimma.
Alla sitta i enslig vrå, på webben i midnattstimma.
Alkisen vandrar sin tysta ban,
snö finns det ingen på fur eller gran,
snö finns det ingen på taken.
Stackars tomten, den kraken!”
Av: Tobson (Baserad på en okänd dikt av Victor Rydberg)
Jaha, så var det snart jul igen! Tiden går nästan lika snabbt som min mormor när hon stövlar till busshållplatsen. Kanske är det därför hon är så välbevarad; för att hon liksom rör sig med tiden, emedans vi andra blir mer eller mindre överkörda av den...
Ja, jag är trött... jag har redan gäspat minst tio gånger den senaste timmen.
Trots det måste jag ta upp några saker jag funderat över i bilen om mornar och kvällar medans jag pendlat mellan Norrköping och Eskilstuna, vilket jag inte rekomenderar att pröva. Inte bara för att det kanske inte finns något tråkigare att göra i den här delen av världen, men även av följande tre anledningar:
- Efter en vecka sitter man med Kalle-Anka-Mask i bilen, i 200 km i timmen, ratten mellan knäna och pekar finger mot samtliga sexhundra fartkameror som finns utmed HELA vägen.
- Man utveckar en otäck fobi mot hastigheterna 70 och 90, och när folk nämner dessa sifferkombinationer i din närhet tappar du kontrollen och utvecklar Torrets Syndrom på stående fot.
- Man börjar snart drömma sköna drömmar om hur man spränger långtradare med bästa James-Bond-Style-Missiler som man skjuter från oviktiga ställen på sin egen bil, det viktiga är att de aldrig tar slut och att tradarna förgås i ett fantastiskt inferno som skulle ge vilken pyroman som helst orgasm!
Hm... Vart var jag? Jo, jag har funderat lite över några väsentliga delar i vad vi svenskar verkar tycka är en riktig jul och framför allt snubblar mina tankar ständigt in på tomten i egen hög person! Vi nordbor har ju trott på tomten så långt tillbaka någon kan minnas, och denna mytomspunna figur beskrivs då i en aningen annorlunda tappning än den barnen vant sig vid idag... minst sagt...
Tomten var då...
... nästan 8 äpplen hög.
... klädd i naturfärgade slitstarka tyger och en liten grå luva.
... prydd av ett litet blekt skägg i ett väderbitet ansikte.
... en hjälp på gården som upphöll sig i ladan tillsammans med djuren.
... en ganska bister och försynt figur som uppskattade måttlighet.
... en ensam herre som uträttade sina egna ärenden.
... förtjust i, och tog ”betalt” i, risgrynsgröt.
Tomten är idag...
... nästan 80 äpplen hög och 800 hamburgare bred.
... klädd i en glättig röd utstyrsel med vita brämmar och en stor röd luva med vit boll... vit boll!?
... prydd av ett gigantiskt vitt skägg i ett glansigt, rosigt ansikte med plommonkinder.
... olovligt inne i folks hus och placerar ut paket med okänt innehåll till barnen, eller snarare till de barn han egenmäktigt väljer att inte diskriminera bort för ”olydnad”.
... ett vräkigt, ständigt skrattande mediakreatur som råmar ”konsumera” till alla barnens hjärntvättade föräldrar som på kommando rycker fram sina kreditkort och ja... konsumerar.
... en pluffsig herre på täppan i sin fabrik driven av dvärgar, förövrigt belägen i nordpolen där inga lagar, fackförbund för dvärgar eller kollektivavtal finns!
... förtjust i barn och kontanter, men tar numera även kort med 5 kr i avgift.
Mina funderingar kretsar kring vad fan som hände med tomten på vägen från då till nu? Om jag inte visste bättre skulle jag tro att han finns på Toy´s R Us lönelista.
japp, det är jul igen. Härligt! Nu kanske ni tycker att jag är en riktig julstämnings-marodör och det stämmer förmodligen, men mest av allt är jag en objektiv (jo, förmodligen) juletidsanalytiker. Det jag förmedlat i denna blogg ikväll är bara att ha ett sunt förhållningssätt till tomten... och jag har inte ens börjat med julgranen... Vem fan kom på att man skulle släpa in ett bökigt träd i vardagsrummet till jul...?
GOD JUL & GOTT NYTT ÅR! :)
/ Tobson
